Just nu befinner jag mig uppe i en av Smålands alla mörka skogar, där vi har vår stuga. Det har varit soligt väder hela dagen. Nu på eftermiddagen tog vi längdskidorna och åkte ut till de helt oåkta, nyplogade 2,5 km spåren.
Till en början gick det lite hackigt, vilket det alltid gör. Men efter ett tag släppte det. Det gick jättebra.
Jag körde fyra varv. Det blev 1 mil. Det är längre än vad jag någonsin åkt.
Nu känner jag mig världsbäst. Även om det kanske inte är så jättelångt är det ändå så himla skönt. Jag har uppnåt ett mål. Nu vet jag att jag kan. Det känns befriande. Härlig känsla.

---

Sen ville jag passa på att tacka för era fina kommentarer det senaste. Tack! Ni är underbara.

Jag åker hem imorgon eller på Söndag. Tyvärr har jag inga bilder på datorn så det blir nog inte mycket roligt att visa heller. Ni får ha det bäst!